Happyface

Efter hundratals mejl, samtal och försök hit och dit och lika många nekande svar har jag ÄNTLIGEN fått en praktikplats. Och jag gråter inte desto mer heller över att stället är som gjort för mig. Nu kan jag börja andas igen känns det som. Tror inte ni kan förstå känslan när någon välkomnar en så jättemycket när man bara fått höra ''nej tyvärr'' i 8 veckor. Dessutom är alla studentskrivningar över nu, så börjar ha lite mer ordning på mitt studieliv också.