Det är inte ofta man råkar ut för en sån tragisk händelse som att nån i ens vänkrets, familj, släkt eller nån bekant tar till en så drastisk åtgärd för att göra livet enklare och tar livet av sig själv, men tyvärr händer det. Nu är det ingen jag känner som gjort det, men jag kan nästan känna smärtan från dom som mist sin vän.
Den värsta dödsorsaken tycker jag är när någon, speciellt en ungdom beslutat sig för att ge upp livet. Personer som knappt lärt sig vad livet är, som kunde ha fått vilken framtid som helst men för att dom för tillfället inte orkade mer.
Det är fruktansvärt.. för att inte tala om alla männsikor som drabbas av sorgen efter den som varit deras vän/bror/syster/barn/pappa/mamma osv. Alla tunga tankar om vad man själv kunnat göra för att det inte skulle ha hänt. Men saken är den att inget går att ändra på när det redan är för sent.
Jag undrar hur måga som tagit sitt liv funderat över hur själviskt ett självmord faktist är. Dom orsakar så många år av smärta och sorg för människor runtomkring.
Alla mår vi mer eller mindre dåligt nån period i vårt liv, men det finns så många andra vägar att välja än att sluta leva även om man inte ser någon framtid alls. När man ligger där död och alla man trott inte brytt sig alls står där och sörjer.. det får man ändå aldrig uppleva.
Och vi andra, när någon tagit sitt liv eller dött i ngn olycka, då är personen plötsligt väldigt intressant. Vi sitter och tittar på foton av personen och jämrar oss om hur vacker, fin och mänsklig han/hon var. Men inget av det har vi tänkt på medan han/hon var i livet.
Vi människor behöver visa mer kärlek än vad vi gör idag. En klapp på axeln, en kram eller ett vänligt ord betyder så mycket. Vi måste sluta spara på kärlek och visa den varje dag, för imorgon kan det vara för sent.
Det är också svårt att veta vad man ska säga till någon som mist sin vän. Vi kan inte säga att vi vet hur det känns för det gör vi inte. det finns ingen som känner likadant även om man själv varit i en liknande situation. Det vi kan göra är att bara finnas där.
Ta hand om er!
Den värsta dödsorsaken tycker jag är när någon, speciellt en ungdom beslutat sig för att ge upp livet. Personer som knappt lärt sig vad livet är, som kunde ha fått vilken framtid som helst men för att dom för tillfället inte orkade mer.
Det är fruktansvärt.. för att inte tala om alla männsikor som drabbas av sorgen efter den som varit deras vän/bror/syster/barn/pappa/mamma osv. Alla tunga tankar om vad man själv kunnat göra för att det inte skulle ha hänt. Men saken är den att inget går att ändra på när det redan är för sent.
Jag undrar hur måga som tagit sitt liv funderat över hur själviskt ett självmord faktist är. Dom orsakar så många år av smärta och sorg för människor runtomkring.
Alla mår vi mer eller mindre dåligt nån period i vårt liv, men det finns så många andra vägar att välja än att sluta leva även om man inte ser någon framtid alls. När man ligger där död och alla man trott inte brytt sig alls står där och sörjer.. det får man ändå aldrig uppleva.
Och vi andra, när någon tagit sitt liv eller dött i ngn olycka, då är personen plötsligt väldigt intressant. Vi sitter och tittar på foton av personen och jämrar oss om hur vacker, fin och mänsklig han/hon var. Men inget av det har vi tänkt på medan han/hon var i livet.
Vi människor behöver visa mer kärlek än vad vi gör idag. En klapp på axeln, en kram eller ett vänligt ord betyder så mycket. Vi måste sluta spara på kärlek och visa den varje dag, för imorgon kan det vara för sent.
Det är också svårt att veta vad man ska säga till någon som mist sin vän. Vi kan inte säga att vi vet hur det känns för det gör vi inte. det finns ingen som känner likadant även om man själv varit i en liknande situation. Det vi kan göra är att bara finnas där.
Ta hand om er!
Vackra och sanna ord min vän <3
SvaraRaderaBra sagt och tyvärr vet jag hur det känns att förlora en vän då jag förlorat 3 stycken varav en tog just självmord. :/ Men jag instämmer att det är själviskt ändå.
SvaraRadera